Det är FN-vecka på Ängdala Skolor i Höllviken, ett par mil utanför Malmö. På menyn står Tom Kha Gai med jasminris och om man inte kan lista ut dagens tema med hjälp av menyn, får man hjälp av den asiatiska musiken och ett bildspel som för tankarna vill ett välkomstmöte på Fritidsresors hotell på Krabi. Man har ansträngt sig, kul! Jag kommer lite sent i dag, runt halv ett, som gäst 451 kanske och den stackars salladsbuffén har sett sina bästa dagar. I förmiddags innehöll den 10 sorters fräscha, fina grönsaker berättar en av kockarna som säger att han inte vill se det här som en matsal, utan som en restaurang. På Ängdala Skolor gör man all mat från grunden, vilket gör att man kan välja bort vissa tillsatser och annat som man inte vill att barnen ska äta. Tillbaka till dagens lunch; en kycklinggryta med kyckling, koksmjölk, currypasta, färskt citrongräs, sockerärtor, morötter, paprika, lite fisksås, wokmix och jasminris. Det ser inte kul ut, inte alls faktiskt, men så är det när man kommer sist. Om grytan har utseendet emot sig, har den smaken med sig. Det smakar inte så mycket kanske, ganska blygsam kryddning, men de färska, närodlade grönsakerna bjuder på tuggmotstånd och spänst. Kycklingen, som kommer från Kronfågel smakar skolmatskyckling. Trådig och trist. Citrongräset dominerar smakmässigt, vilket är trevligt. Det här känns som ett kök påväg åt rätt håll; kockarna ser ut som kockar, agerar som kockar och tänker som kockar. Man lagar mat från grunden och gör så gott man kan utifrån förutsättningarna. Min lunch kostar 11 kronor får jag veta. Och helt plötsligt förvandlas en försiktig skepsis till en dito beundran för vad de kan trolla fram inne i köket. Det ekologiska och närodlade får ta tid, det måste funka ekonomiskt säger man. Det viktiga är att det smakar gott; att eleverna får en positiv inställning till det här med mat. Det är en bra grund att jobba vidare ifrån. Hoppas att man gör det.