Jag läste en intressant artikel om Tallidsskolan på DN innan jag åkte ut till Fittja idag; den handlar om livet i en segregerad förort, i en skola med helt egna förutsättningar och utmaningar; där man undervisar i 30 språk och där bara en elev har svenska som modersmål. Här ska jag äta fiskbullar idag och då slår det mig hur mycket det här projektet berör mig personligen. Hur kan man inte tycka detta är intressant och meningsfullt? På Tallidsskolan är man förvarnad att jag ska komma någon gång i veckan; jag var tvungen att annonsera min ankomst eftersom Rapport ska följa med och filma idag. Efter en något kaotisk entré i matsalen, men horder av nyfikna barn som flockas kring den stora kameran kan jag äntligen sätta mig till bords; denna gången tillsammans med fem tjejer i tvåan som har mycket att berätta om skolmaten på Tallidskolan. “Den är god!” säger dem i kör och alla har kycklinggryta på tallriken. Inte fiskbullar som står på menyn. “Det är inte gott med fiskbullar” säger en av tjejerna och när jag frågar om hon smakat säger hon “nej”. “Det låter inte gott och det ser inte gott ut” kontrar hon och jag håller med henne delvis. Fiskbullar är inget bra namn, visst, men de ser helt okej ut där de ligger i den hemlagade såsen som den pratglade kocken Walter fixat – Walter som berättar att han har lagat mat i Riksdagens egen restaurang en gång i tiden! Såsen är smakrik även på Tallidsskolan; mer grädde än på Fittjaskolan känns det som och även en skvätt vin, avslöjar Walter som låter den skalade potatisen ackompanjeras av kokt ris som tar slut halva vägen in i service. Som alternativrätt bjuder han alltså på en god kycklinggryta och den som föredrar vegetariskt får njuta av hans hemlagade champinjonlasagne (själv säger han crêpes men några crêpes är det inte tal om). Det här är god mat, helt klart. Så mycket som möjligt görs från grunden; det är i princip bara kött- och fiskbullar som kommer färdiga; det är en hederssak enligt Walter som bubblar över av recept, anrättningar, knep och knåp som han och kollegorna ägnar sig åt inne i köket. Matsalen är välkomnande. Solen gör sitt för att tränga igenom de fördragna gardinerna och de solstrålar som lyckas med bedriften träffar salladsbuffén som även den är genomtänkt och vacker att vila ögonen på; färgrikt och smakrikt på samma gång; jag vet för jag provade alla sorter. Jag blir glad av mina två nedslag i Fittja; gladare än vad jag trodde att jag skulle bli. Det känns som att man tar maten på allvar, att man lyckats hitta personal som bryr sig och att man anstränger lite extra. Jag kan inte tala för alla skolor i Botkyrka kommun, men jag kan åtminstone tala mig varm för Tallidsskolan och Fittjaskolan; som lyckades trolla fram riktigt goda smaker av något så enkelt som fiskbullar. Tack för det!