Innan klockan slår 9 på morgonen lämnar vagnarna med mat tillagningsköket på Rönnowska skolan i Helsingborg. Varje vagn är märkt med ett namn på en skola, sladden sitter i väggen, varmhållningsprocessen är startad och den kommer att brytas först klockan 13 när sista gästen serveras sin lunch. Det här är en av mina främsta invändningar mot tillagningskök som kör ut sin mat till mottagningskök. Bara själva terminologin är hemsk; tillagningskök: i vilken värld kan ett sådant begrepp födas? Sodexo har i Helsingborg bestämt sig för att använda tre tillagningskök för sina drygt 20 skolor. Det är givetvis för lite. Rönnowska är ett av dessa tre och trots att jag besöker köket runt 8.30 är maten redan på väg att hällas upp för transport till bl a Råå Södra Skola där mina tre flickor ska äta den några timmar senare. Själv har jag precis avslutat min frukost. Rönnowska är trots detta ett kök som gör det bästa av situationen. Man vet reglerna, man har liksom motvilligt accepterat metoderna och man gör vad man kan för att laga god mat till barnen varje dag. Att man har kunskapen i köket bevisar man med en finfin, kärleksfullt tillagad crêpe på champinjoner som kocken Benjamin bjuder mig på. Tack, den var riktigt god! Tillbaka till verkligheten. Dagens rätt är penne med köttbullar och tomatsås; ingenting att kommentera egentligen; en relativt smakfattig anrättning som inte blir särskilt mycket bättre av den salta tomatsåsen. Det vegetariskt alternativet är bättre; en quorngryta som är god, med ett bra vitlöksbett. Salladsbuffén är lagom omfattande, med bl a morötter, vitkål, broccoli och bönor. Matsalen är stor, mörk och opersonlig; en dröm för en duktig inredningsarkitekt! Slutbetyget blir “godkänt”, bra mycket bättre än det kommunala alternativet på Drottninghög; men det säger egentligen inte så mycket om kvaliteten. Ett stort tack till den öppna och vänliga personalen som (precis som övriga Sodexo) har bestämt sig för att ha en öppen och lyhörd hållning mot omvärlden. Jag får en känsla att man är beredd att lyssna på föräldrar och barn för att göra saker och ting bättre; och det är en nödvändig hållning för ett företag som Sodexo. Här finns det nämligen stor förbättringspotential. Det är en tuff värld man befinner sig i och jag avundas inte cheferna som ska få den här skutan på rätt kurs. Här kommer fyra punkter som bör komma högt upp på nästa ledningsmöte: 1) Hur skapar vi fler tillagningskök? 2) Hur hittar vi (och behåller) personal som älskar mat? 3) Tre rätter på menyn varje dag – hur lyckas vi med det? 4) Hur minskar vi antalet halvfabrikat? Tänk när Sodexo inser vilken möjlighet man har att positionera sig som det stora ansvarsfulla, ambitiösa skolmatsföretaget som levererar över det förväntade, istället för det stora lagom ansvarsfulla och lagom ambitiösa skolmatsföretaget som levererar under det förväntade. Då blir man en aktör att räkna med. Lycka till!