Det är här det händer alltså; kronan i juvelen; köket som lagar maten till alla skolor i Kiruna; totalt runt 3000 portioner blir det varje dag och vid mitt bord sätter sig Marianne Mågård, kostchef i kommunen. Om själva maten finns det inte så mycket mer att säga, det är den goda potatis- och purjolökssoppan och den inte fullt så lyckade grönsakssoppan. Det är tredje gången jag äter den idag, så jag ägnar den inte så mycket tid här. Mer tid får däremot kostchefen i Kiruna; Marianne, som har många bra och starka åsikter. Hon brinner för det ekologiska, även om det kostar. Runt 13 kronor per barn lägger hon på råvaror varje dag, i snitt, och det är ju högre än många andra kommuner. Vilken är din viktigaste uppgift? “Att vara i Stadshuset, där politikerna finns; att synas mycket”, säger Marianne som har en dokumenterat nära och fruktsam relation med beslutsfattarna i kommunen. Här finns det mycket att lära för kostchefer i andra kommuner! Ett enda tillagningskök, det är väl inte så optimalt? “Nej, men så har det varit väldigt länge. Men om några år får vi ytterligare ett tillagningskök och det känns bra”, förklarar Marianne och fortsätter prata om hur man som kostchef måste få med sig skolledningen, få dem att förstå hur viktigt det är med en bra måltidsmiljö. Det är lite si och så med det idag. Som elev i Kiruna har man det ganska bra tycker jag. Marianne är en medveten och påläst kostchef som går sina egna vägar. Det här med valfrihet ligger henne varmt om hjärtat. Eleverna får välja mellan lättmargarin och Bregott, mellan ekologisk lättmjölk och dito mellanmjölk. På Hjalmar Lundbohmsskolan kan man dessutom välja ett antal söta måltidsdrycker, en självklarhet för Marianne som tycker att gymnasieelever är gamla nog att själva välja dryck till maten. Men ni har bara två rätter varje dag? “Ja, det skulle vara svårt för oss att servera tre rätter, det krävs stora, kostsamma förändringar”, säger Marianne som gör ett bra jobb i landets till ytan största kommun; hon satsar mycket på utbildning av personalen och vurmar för det ekologiska. Dessutom ligger man långt framme när det gäller specialkost – det intygar en kille som kommer förbi vårt bord; han äter veganmat varje dag och säger sig vara “jättenöjd” med maten. Kul att höra! Efter lunchen tar vi en tur inne i det stora köket; där en handfull erfarna skolkockar lagar maten till drygt 3000 elever varje dag för att sedan skicka ut maten med gula Postbilar till skolorna i stan. Tänk så bra det här kommer att bli när antalet tillagningskök dubbleras om ett par år; när maten slipper åka lastbil tidigt på morgonen för att hållas varm hela förmiddagen. Det kan inte hjälpas; men det finns något tragiskt över kockar som inte får laga mat, som får nöja sig med att varmhålla mat som någon annan tillagat. Dag efter dag. År efter år. Man behöver större utmaningar än så för att kunna växa; både som kock och som människa.