På Triangelskolan mittemot sjukhuset i Kiruna bjuds det på samma potatis- och purjolöks-soppa som på Bolagsskolan och alla andra skolor i Kiruna den här dagen; men som tur är finns det ett alternativ; en grönsakssoppa som inte ser mycket ut för världen, men som doftar gott. Tyvärr har jag fel. Den vattniga tomatbaserade grönsakssoppan känns väldigt onödig, på alla sätt. För det första; varför ha två soppor på menyn samma dag? För det andra; varför bjuda på en soppa som är så fantasi- och smaklös? Grönsakerna som simmar omkring i den tunna soppan smakar ingenting; en skarp vinägersmak stannar kvar i munnen när tallriken är tom. Jag orkar inte fundera på var den kommer ifrån men antagligen från de passerade burktomaterna. Nej, det får bli en ny tallrik med potatis- och purjolöksoppa; den är i jämförelse en riktig dröm; balanserad, äkta och god. Triangelskolan påminner om de andra skolorna som jag besökt i Kiruna; ganska trevlig, men inte särskilt inspirerande. Medelmåttig, kanske, eller ordinär, jag vet inte vilket ord som passar bäst. Det är gott om lärare utplacerade vid borden; vilket gör att det är en bra ljudnivå i matsalen. Däremot ifrågasätter jag det pedagogiska inslaget vid mitt grannbord; en manlig lärare (antar jag att det är) sitter och pratar om vikten av att ha vapen hemma så att man kan försvara sig mot inkräktare. Barnen i 11-12 års åldern lyssnar med stora öron och ögon. Själv packar jag ihop mina saker och tar sikte på Hjalmar Lundbohmsskolan där kostchefen Marianne Mågård väntar.