Ambitionerna är höga på Futuraskolan ute på Gåshaga. Det är en omskriven friskola med dito skolmat, signerad företaget Svarta Lådan. Det här ska alltså vara motsatsen till den “tråkiga maten” som de kommunala skolorna bjuder på”. På hemsidan har man hög svansföring; man berättar att all mat lagas från grunden, helt utan hel- eller halvfabrikat och man avslutar med ett klämmigt “bon appetit”. När jag anländer är det helt tomt i matsalen. Buffén är tömd. Inga hela fiskfiléer finns kvar, bara några fåtal potatisar, nästan ingen sallad kvar alls. Trist för mig kanske, som får skrapa ihop lite rester – men beröm åt köket. Här kan man tydligen beräkna hur mycket som går åt varje dag. Bra! Den ångkokta fisken är ingenting märkvärdigt, men den smakar åtminstone fisk, vilket inte är en självklarhet i svenska storkök i dag. Såsen är en helt vanlig kall sås på Crème Fraiche, inte sensationellt god, men tillräckligt god för att jag ska gå och ta lite mer. Potatisen är bra; fast och smaklig. Helhetsintrycket blir väl godkänt. Maten når kanske inte upp till den pretentiösa texten på hemsidan. Men den känns äkta på något sätt, vanlig, i positiv bemärkelse. Det är en enkel rätt jag bjuds på idag och även om den inte sätter köket på prov, så känns det befriande att man lyckats eliminera storkökskänslan och plockat fram det småskaliga och enkla. Det är jag – och antagligen även barnen – tacksamma för.