Mitt i Lund ligger den och trots att jag bott och läst i Lund har jag aldrig lagt märke till den; Vårfruskolan på Råbygatan med en liten fridfull matsal som serverar mat från cook&chill-köket på Vikingaskolan i sydöstra Lund. Jag kommer tidigt, redan kvart i elva, men snart börjar stolarna fyllas runt omkring mig. Idag serverar man en MCS-märkt hel, panerad sejfilé som kommer fryst i lådor till mottagningsköket på Vårfruskolan. (Jag har mejlat Gertrud Sonesson som är kostchef i Lund och frågat om jag kan besöka köket på Vikingaskolan någon dag; för att sätta mig in i cook&chill-metoden ordentligt. Jag tänker skriva mer om detta längre fram.) Maten då? Den känns enkel. Smakerna är blygsamma; mest känner jag smaken av ärtor och panering och det är ingen rolig kombination. Potatisen är dock bra, liksom paprikasåsen som antagligen är hemlagad med både crème fraiche och mjölk. Paprikasmaken kommer från Ajvar; en försvinnande liten del paprikapulver; ingen riktig paprika tyvärr. Fyra sorters grönsaker på buffén; ärtor, rivna morötter, grönsallad och citron. Här saknar jag ambitioner; kanske en röra, eller lite bönor eller linser. Fisken är en sorglig historia som gått på tok för länge i ugnen; paneringen är obehagligt stum och svårforcerad. Matsalen är fridfull, behaglig att vistas i, åtminstone den här dagen. Trots att matsalen fylls av små barn, är ljudnivån låg. Helhetsintrycket är; enkelt. Jag är inte riktigt säker på om det är en medveten, planerad enkelhet eller om det handlar om resursbrist. Jag hoppas och tror på det första. Det känns spartanskt på något vis, men ändå behagligt och trevligt och den lille killen som sätter sig vid mitt bord tömmer tallriken i ett nafs för att minuten senare be om påfyllning; han håller säkert inte alls med mig när jag påstår att dagens lunch med nöd och näppe når upp till omdömet; medelmåttig.