Jag blev nästan rädd för EKO-Carola när hon löpte amok i Matakuten nu i höst. Vilken energi, vilken frenesi! När jag besökte hennes skola idag var jag nyfiken på hennes egen leverans, hur hennes intensiva, smått fanatiska EKO-tänk appliceras i verkligheten, på en skola. Som du ser fanns det två alternativ på menyn idag och jag smakade givetvis båda. Paella med korv och kyckling och till detta kökets egen aioli. Sen en indisk gryta som pulserade av vitlök, spiskummin, kanel, kardemumma, ingefära och chili. Katarina Södra Skola serverar mycket ekologisk mat, minst 60% ligger man på i snitt och kocken Niklas visar mer än gärna upp köket där det bakas bröd varje dag, där man rullar egna kalvfrikadeller på ekologisk kalv från Uppland och där man gör sin egen ketchup. Halvfabrikat är bannlysta och något annat skulle ju inte vara tänkbart, det skulle sätta Carolas trovärdighet på spel. Här lagar man givetvis all mat från grunden och Niklas är liksom Carola övertygad om att det både blir godare, nyttigare och billigare. Vad vet Niklas och Carola som ingen annan vet? Varför resonerar inte alla skolkockar och kostchefer så här? Vilken är hemligheten? Om jag var lite skeptisk till Carola och hennes framfart i Matakuten före mitt besök på Katarina Södra Skola, är jag full av ödmjuk beundran så här efteråt. Här doftar det mat redan ute på skolgården. Ögat får sitt när blicken vandrar över den färgrika buffén och till slut, så klart, så är också smakerna höga och fina. Den indiska grytan är strålande i sin smakrikedom, extra plus till färskosten som gömde sig i den mörka grytan; Niklas har gjort den själv. Vilka ambitioner! Salladsalternativen var inte så många, men väldigt genomtänkta och balanserade både i smak och färg. Och slutligen brödet; nybakat såklart vilket bidrar till att matsalen sveps in i en känsla av matglädje och passion. Jag hoppas att alla de drygt 1000 barnen som får äta den här maten varje dag förstår hur bra de har det. Tack, tack för den goda lunchen!